Arktis, Antarktis och Grönland
Till skillnad från övriga delar av jorden vet vi inte så mycket om polarområdena. Det beror på att de har varit obebodda och mätstationerna varit mycket få. Havsisens utbredning har bara varit känd sedan 1979 då satelliterna började övervaka polarområdena. Havsisarnas utbredning för mer än 30 år sedan vet alltså vi ganska lite om medan relevanta men sparsamma väderdata finns ca 100 år bakåt i tiden.
Polarområdena påverkas av oscillationer i hav och atmosfär. Dessa har en period om 50 - 80 år. För att kunna se långsiktiga trender måste klimatdata som överstiger denna period beaktas. Vi har haft en global uppvärmning de senaste 100 åren om 0.7 grader. Denna uppvärmning påbörjades innan antropogena koldioxidutsläpp markant började öka. Denna naturliga uppvärmning är enligt den kände polarforskaren Akasofu den dominerade orsaken till temperaturhöjningen och den antropogena (mänskliga) påverkan rör sig om ca 0.1 grader/100 år [referens].
Genom att borra sig ner i gammal is och ta upp iskärnor fås proxydata. Luftbubblor, damm och syreisotoper från dessa kan ge information om hur klimatet var för mycket länge sedan. Proxydata från iskärnor finns tillgängliga från både Grönland och Antarktis.
Arktis
Arktis består till största delen av hav. Under vintern är större delen av Arktis täckt av is med ett maximum under mars. Sen smälter det mesta bort (2/3) för att nå ett minimum under september. Vi har tillförlitliga data om isens utbredning sedan 1979. Hur mycket isen bredde ut sig innan dess vet vi mycket lite om. Genom det internationella arktiska bojprogrammet (IABP) följs numera väderdata, havets temperatur och isens rörelse nästan i realtid.
Figur som visar isens utbredning i Arktis sen 1979. Källa NSIDC.
Isens utbredning och storlek påverkas inte bara av temperaturen utan även av vindar och havsstömmar. Även molnighet och aerosoler spelar en roll. Isen rör sig ständigt och omsätts på några år. Proxydata finns därför inte tillgängliga.
Sommarisens utbredning har minskat på 2000-talet. Det låga värdet på isens utbredning sommaren 2007 berodde på en ovanlig tryckfördelning över Arktis. Varm luft och varmt havsvatten strömmade in över Berings sund samtidigt som isen knuffades ut i varmare vatten och smälte [referens].
Sammantaget har isens utbredning under somrarna de sista 30 åren minskat även om sommaristäcket växte under 2008 jämfört med 2007. Den främsta orsaken till förändring av istäckets utbredning är ändrad tryckfördelning och havsstömmar [referens]. Den lilla uppvärmning som förekommit i Arktis kan inte förklara minskningen av sommarisens utbredning på 2000-talet.
Isens utbredning i Arktis påverkas av cykliska förlopp, Arctic Oscillation (AO) och en lågfrekvent oscillation (LFO) med en period på 60-80 år. Enligt Polyakov vid International Arctic Research Center är det därför svårt att dra några slutsatser huruvida den nuvarande trenden är en del av ett naturligt förlopp eller beror på en långsiktig trend mot minskande is i Arktis [referens]. Vi behöver mer data i en en längre tidsserie för att mer säkert kunna uttala oss.
Huruvida istäcket på 1930-talet var lägre än idag vet vi inte. Vi vet att Nordväst- och Nordostpassagen har varit öppna förut. Havsytans nivå påverkas inte av om isen i Arktis smälter.
Temperaturen i Arktis har fluktuerat. En topp på 1930-talet, sen en svag avkylning i 40 år och sedan varmare. Danska Meteorologiska Institutet (DMI) har på sin hemsida temperaturdata sedan 1958 för latitud 80N - 90N. Stora lokala variationer finns. DMI har använt de uppmätta temperaturdata som finns kl. 0Z och 12Z vid de relativt få väderstationerna. (Anmärkning med Z avses universell tid, lika över hela jorden).
Uppskattning av temperaturen i Arktis från år 1900. Källa Climate4you. Data från HadCRUT3.
Vi ser från grafen att temperaturen i Arktis i slutet av 1930-talet var ungefär som idag.
Antarktis
Antarktis skiljer sig från Arktis genom att det utgör en stor landmassa täckt med tjock is och havsis utanför landmassan. Även här finns mycket sparsamt med klimatdata även om proxydata finns tillgängliga som ger oss information hundratusentals år tillbaka. Det finns några bemannade väderstation samt ett fåtal obemannade väderstationer.
Havsisen har till skillnad från Arktis ökad på senare år. Om vi betraktar totala havsisens utbredning dvs. Arktis + Antarktis så har vi en graf som visar att istäcket är ganska stabilt.
Källa NSDIC. Den röda kurvan som är anomalin visar att totala isens utbredning inte ändrats markant de senaste 30 åren.
I pressen har det stått mycket om hur isen “kalvar” och smälter i Antarktis. Vad man då syftar på är den udde som sticker ut - Antarctic Peninsula - som består av 2% av Antarktis landyta. Denna mycket lokala avsmältning kan kopplas till att havsströmmen utanför halvön blivit något varmare. Det är heller inget onormalt att denna is smälter då och då. Att ta detta som bevis för antropogen uppvärmning är helt felaktigt.
Medeltemperaturen i Antarktis är så låg så någon risk för avsmältning finns inte. Temperaturtrenden för Antarktis i sin helhet är ganska stabil. Den kan visa att det blivit något kallare eller varmare beroende på vilket startdatum som väljs. Väljs t.ex. 1966 eller 1982 som startdatum har Antarktis blivit kallare [1]. T.o.m. IPCC säger i sin rapport AR4 “Current global model studies project that the Antarctic ice sheet will remain too cold for widespread surface melting and is expected to gain in mass due to increased snowfall.”
Grönland
Grönland är det land som vikingarna koloniserade för drygt tusen år sedan. Klimatet var då så varmt att det gick att odla. Så småningom blev det kallare och bosättningarna dog ut. Grönland är till största delen täckt av is och skulle all is smälta skulle havsnivån höjas ca 7 meter.
Vi har haft en global uppvärmning efter Lilla Istiden och detta påverkar även temperaturen på Grönland. Vi har också haft en uppvärmning på Grönland de senaste 30 åren. Vissa studier visar också att Grönland på senare tid netto tappat ismassa. Detta speciellt i kustnära områdena medan de högre belägna klarat sig bättre. Även klimatet på Grönland påverkas av havets och atmosfärens oscillationer. För att säga om detta är en bestående trend måste data för mer än 30 år studeras. Oscillationerna har perioder om 50-80 år.
Temperaturdata från flera väderstationer visar att det på 1940-talet var varmare än i dag.
Temperaturdata från Godthab Nuuk - Grönland. Källa GISS.
Att Grönland tappar ismassa eller ökar sin ismassa är ett naturligt förlopp. Skulle den nuvarande trenden av global uppvärmning på 0.7C/100 år bestå kommer detta att påverka ismassan även på Grönland. Sen påverkas ismassan precis som på andra glaciärer av andra faktorer än temperatur. Nederbörd, molnighet, aerosoler spelar roll. Då temperaturen är under noll större delen av året leder ökad nederbörd till ökad ismassa.
Grönland är intressant då proxydata finns tillgängliga via isen. Via iskärnor har North Atlantic Oscillation (NAO) kunnat rekonstrueras flera hundra år bakåt i tiden. Andra iskärnor kan ta oss hundratusentals år tillbaka i tiden.
Facebook
Feed
Youtube